Muminböckerna

Den finlandssvenska författaren Tove Jansson har skrivit åtta romaner och en novellsamling som handlar om Mumintrollen eller deras bekanta, från Småtrollen och den stora översvämningen som gavs ut år 1945 till Sent i november som utkom år 1970. Under perioden 1952 – 1993 publicerade hon dessutom fem bilderböcker om samma muminvärld. Romanerna, noveller och bilderböckerna skrevs ursprungligen på svenska och gavs ut i Finland. Idag finns de översatta till många olika språk och är tillgängliga världen över.

Romanerna och novellerna är svåra att placera i ett samlat fack eftersom de är mycket olika sinsemellan. Vissa upplevs som mer renodlade barnböcker medan andra snarare tilltalar lite äldre ungdomar och vuxna läsare.

År 1966 erhöll Tove Hansson H.C. Andersen-medaljen för sitt arbete med Muminböckerna. Då hade hon redan hunnit ta emot Nils Holgersson-plaketten för bilderboken Hur gick det sen? Och Elsa Beskow-plaketten för romanen Trollvinter.

Upprinnelsen till mumintrollen uppstod redan under andra världskriget, då Tove Janson tecknade en liten figur som hon kallade Snork och som blev publicerad i den finlandssvenska satirtidningen Garm. I början var Snork svart med röda ögon, och nosen var betydligt smalare än hos ett mumintroll. Vid krigsslutet hamnade Snork i boken Småtrollen och den stora översvämningen, fast nu som vit med tjockare kropp och en mer flodhästinspirerad nos. Han kallades inte heller längre för Snork utan för Mumintrollet.

Muminböckerna

Åtta romaner och en novellsamling

• 1945 – Småtrollen och den stora översvämningen
• 1946 – Kometjakten. Kometjakten omarbetades sedan och blev till boken Kometen kommer som gavs ut år 1968.
• 1948 -– Trollkarlens hatt
• 1950 -– Muminpappans Bravader Skrivna av Honom Själv. Muminpappans Bravader Skrivna av Honom Själv omarbetades sedan och blev till boken Muminpappans memoarer som gavs ut år 1968.
• 1954 -– Farlig midsommar
• 1957 -– Trollvinter
• 1962 -– Det osynliga barnet (novellsamling)
• 1965 -– Pappan och havet
• 1970 -– Sent i november

Fem bilderböcker

• 1952 -– Hur gick det sen? Boken om Mymlan, Mumintrollet och Lilla My
• 1960 -– Vem ska trösta knyttet?
• 1977 -– Den farliga resan
• 1980 -– Skurken i muminhuset (med fotografier av Per Olov Jansson)
• 1993 -– Visor från Mumindalen (sångbok av Tove Janson, Lars Jansson och Erna Tauro)

Småtrollen och den stora översvämningen

Småtrollen och den stora översvämningen är den första muminboken. Den publicerades år 1945 av Schildts Förlag, ett svenskspråkigt förlag i Finland. Sedan dess har nya utgåvor publicerats både år 1991 och år 2005.

Tove Jansson ville använda sig av ordet mumintrollen i titeln på boken, men bokförlaget krävde att hon skulle använda sig av ordet småtrollen istället eftersom de ansåg att det var mer lättförståeligt för barn.

Många av de figurer från muminvärlden som idag är mycket välkända och omtyckta har premiär i den här boken, inklusive Mumintrollet, Muminmamman och Muminpappan. Karaktären Sniff dyker också upp, fast kallas inte för Sniff utan bara för ”Det lilla djuret”. Även varelser som hattifnattar, hemuler, myrlejon och sjötroll presenteras i Småtrollen och den stora översvämningen. Flickan Tulippa är en karaktär som endast förekommer i Småtrollen och den stora översvämningen och aldrig visar sig i någon av de senare böckerna. Hon är därför inte är särskilt känd utanför den mest hängivna kretsen av muminfantaser. En annan mindre välkänd figur är Marabuherre, en slags storkliknande fågel som har tappat bort sina glasögon i Småtrollen och den stora översvämningen.

Handling

Handlingen startar i slutet av augusti månad. Muminpappan har gett sig ut att leta efter ett hus för Muminfamiljen att övervintra i, och har nu varit borta så länge att Muminmamman och Mumintrollet beger sig iväg för att leta reda på honom. Samtidigt sker en stor översvämning.

Under sin färd lär Muminmamman och Mumintrollet känna Tulippa och Det lilla djuret som ansluter sig till sökandet. Genom att färdas i Hattifnattarnas båt tar de sig ut till en plats där en rödhårig pojke bor alldeles ensam. Muminpappan är inte där, och jakten måste fortsätta. Tulippa bestämmer sig dock för att stanna hos pojken.

När allting verkar vara tämligen hopplöst får de hjälp av Marabuherre som låter dem sitta på hans rygg när han flyger, så att de kan spana efter Muminpappan från luften. De upptäcker Muminpappan sittandes på en gren i ett träd och familjen kan återförenas.

Muminpappan berättar att han har hittat ett perfekt hus för familjen att övervintra i, och tar med dem till den dal där huset har flutit iland efter översvämningen. De bestämmer sig för att bosätta sig i huset permanent.

Sent i november

Sent i november kom ut år 1970 och är därmed den sista boken om Mumindalen som inte är en bilderbok. Handlingen utspelar sig sent i november, då olika figurer söker sig till Muminhuset och upptäcker att vare sig Mumintrollet, Muminmamman eller Muminpappan är där. (Historien utspelar sig samtidigt som Pappan och havet.) De flyttar in i Muminhuset ändå och väntar på att familjen ska återvända.

Sent i november är en lågmäld bok som inte innehåller några omvälvande katastrofer eller stora äventyrliga utfärder. Allting berättas i ett långsamt och försiktigt tempo och fokus ligger på de olika individernas förväntningar och förhoppningar.

Om du vill lyssna på när Tove Jansson läser ur Sent i november kan du göra det i arkivet hos den svenskspråkiga delen av Yle, Finlands public service-bolag för radio och TV.

Tove Jansson läser ur Sent i november