Tennbroderi

Tenn är en metall som människan har använt sig av ända sedan förhistorisk tid, och fynd i egyptiska gravar visar att tennföremål skapades redan för 6 000 år sedan. I Bibelns gamla testamente (4:e mosebok 31:22) räknas tenn upp tillsammans med guld, silver, järn, bly och koppar.

Utvinning av tenn skedde tidigt i Indien och inre Asien. Under den europeiska bronsåldern hade England en stor export av tenn, och fenicierna kallade till och med de brittiska öarna för tennöarna.

När tenn legeras med koppar kallas resultatet brons, och brons har varit en mycket viktig del av många kulturer, inklusive de tidiga högkulturerna i Egypten, Mesopotamien och Grekland. Brons är hårdare än tenn och användes därför inte bara i smycken utan också i vapen och byggnader. Man behövde inte blanda ihop rent tenn och ren koppar för att få brons, utan den kopparmalm som man hade tillgång till kring Medelhavet innehöll vanligen så pass mycket tenn att det blev till brons när man smälte malmen.

I England började man däremot utvinna rent tenn redan under den äldre bronsåldern, cirka 1800 f Kr. Det verkar dock som att detta rena tenn endast användes till bronstillverkning, inte till att skapa några produkter av rent tenn. Det är först kring år 600 f Kr som vi börjar hitta tecken på att man använde sig av rent tenn någonstans i Europa och Asien.

Tennslöjd i Sverige

Traditionen med spunnen metalltråd är mycket gammal i Sverige, fast de äldsta lämningarna rör inte tenntråd utan guldtråd och har hittats i Hågahögen utanför Uppsala. Dessa fragment av spunnet guld beräknas vara cirka 3 000 år gamla. Vid utgrävningar i Birka och Sigtuna har man hittat skivor av horn som man tror användes för att få till metalltråd av önskad tjocklek under Vikingatiden.

Ett av de äldsta fynden av tenntråd i Sverige har gjorts vid sjön Furen i Småland. Denna tenntråd är förmodligen skapad någon gång under det tidiga 1000-talet e Kr. Från samma århundrade, fast något senare, beräknas den tenntråd som hittats i Gråsträsk i Norrboten vara.

Samiskt tenntrådsbroderi

Hos samerna har tenntrådsbroderiet varit utbrett sedan 1600-talet. Det rör sig alltså inte om någon uråldrig tradition, men väl ett bruk som har pågått i många sekel. Mest populärt verkar tenntrådsbroderandet ha varit i i sydsamiska och centralsamiska områden. Hur bruket uppkom vet vi inte, men troligen inspirerades samerna av handel med icke-samer (framförallt i Norge). England var fortfarande en viktig exportör av tenn och samerna kunde köpa engelskt tenn på marknader i Norge. Silverbroderier var populärt på den här tiden bland de som hade råd, men tenn var ett billigare material och också enklare att bearbeta. Ibland legerades tennet med silver för att göra det mer resistent mot låga temperaturer. (Rent tenn kan falla sönder om temperaturen går under 13 grader C.)

Bland samerna använde man normalt en kvist av björk eller al för att göra stavar av tennet. Man klöv kvisten mitt i tu och tog bort märgen så att en ränna bildades. Sedan satte man ihop de båda kvisthalvorna igen och band ihop dem med snören. Tennet smältes och hälldes ned i rännan. När tennet hade stelnat kunde man ta isär kvisten igen och få fram en stav av tenn.

Nästa steg i processen var att borra hål av önskad storlek i renhorsskivor. Dessa så kallade dragskivor drog man tennstavarna igenom för att få fram tenntråd av lämplig tjocklek. När tråden var tillräckligt tunn spann man den runt en tunn rensena. Nu hade man en tråd tillgänglig när det var dags att börja brodera.

De mönster som användes för de samiska tenntrådsbroderierna var vanligen geometriska sicksacklinjer, korsformer och cirklar. Ibland förekom mönster som inspirerats av renhorn.

De slöjdande samerna producerade broderier både åt samer och icke-samer. De icke-samiska folkdräkterna för kvinnor i Hälsingland, Jämtland och norra Dalarna hade till exempel kjortelsäckar (en slags små väskor) för helgdagsbruk som var broderade med tenntråd och dessa broderier köptes normalt från samerna. Bland samerna användes tennbroderi bland annat för att smycka armband, väskor och renens seldon.

Under 1800-talet skedde en kraftig tillbakagång av det samiska tenntrådsbroderandet, bland annat på grund av den laestadianska väckelserörelsen som fick stort genomslag bland samerna under den här perioden och som förespråkade användandet av kläder och föremål utan utsmyckningar.