Pedro Calderón de la Barca

Pedro Calderón de la Barca (1600 – 1881) var en betydelsefull dramatiker, författare och poet under Spaniens gyllene tidsålder. Hans fullständiga namn var Pedro Calderón de la Barca y Barreda González de Henao Ruiz de Blasco y Riaño, men han kallas normalt bara för Pedro Calderón de la Barca.

Calderón anses vara en av den spanska barockens främsta dramatiker. Som ung skrev han huvudsakligen sekulära verk, men efter att ha gått med i Fransiskanerordern och prästvigts i 50-årsåldern började han fokusera mer på religiösa pjäser, inklusive mysteriespel, mirakelspel och moraliteter. Calderón har bland annat skrivit omkring 70 stycken så kallade autos sacramentales, som bevarats för eftervärlden. (Autos sacramentales är en slags allegorier som fokuserar på nattvardens mystik.)

Under sitt långa och mycket produktiva liv hann Calderón skapa pjäser i de flesta av dåtidens genrer, inklusive komedi, tragedi, sjungna skådespel, mytologiska spel och realistiska historiska dramer. Hans dramer följer den strikta barockformen och är skrivna på rimmad vers, och cirka 120 av dem har överlevt in i vår tid, tillsammans med ett 20-tal korta komiska verk av typen entremeses.

I Sverige är det framförallt den tre akter långa La vida es sueño som framförs ur Calderóns repertoir. Pjäsen, som skrevs år 1635, har satts upp i flera olika svenska översättningar från 1800-talet och frammåt, varav den mest välkända är förmodligen den från år 1956 av den prisbelönta svenska översättaren Erik Blomberg. Den svenska titeln är Livet en dröm, och pjäsen handlar om den polske kungen Basilio som håller sin son Sigismund inspärrad för att undvika att en profetia ska slå in. När Sigismund släpps fri börjar han ta hämd, vilket leder till att han blir fångatagen och inspärrad på nytt, och övertalad om att det hela bara var en dröm.

I en av pjäsens mest berömda passager utropar Sigismund:

¿Qué es la vida? Un frenesí.
¿Qué es la vida? Una ilusión,
una sombra, una ficción,
y el mayor bien es pequeño.
¡Que toda la vida es sueño,
y los sueños, sueños son!

Exempel på pjäser skrivna av Pedro Calderón de la Barca

• Amor, honor y poder (1623)
• El sitio de Breda (1625)
• La dama duende (1629)
• Casa con dos puertas (1629)
• La vida es sueño (1629–1635)
• El mayor encanto, amor (1635)
• Los tres mayores prodigios (1636)
• La devoción de la Cruz (1637)
• El mágico prodigioso (1637)
• El médico de su honra (1637)
• El pintor de su deshonra (1640s)
• El alcalde de Zalamea (1651)
• Eco y Narciso (1661)

Barndom och uppväxt

Pedro Calderón de la Barca föddes i Madrid den 17 januari år 1600. Han far Diego Calderón tillhörde lågadeln och hade sitt ursprung i Kantabrien i norra spanien, medan hans mor Ana María de Henao var av flamländsk härkomst. Modern dog när Pedro Calderón de la Barca var 10 år gammal, och fem år senare avled också fadern.

Pedro Calderón de la Barca utbildade sig vid jesuitskolan Collegio Imperial de Madrid. Initialt verkar han ha haft planer på att bli präst, medan senare valde han att studera rättsvetenskap vid universitetet i Salamanca. Calderóns utbildning vid jesuitskolan blir tydlig i hans framtida pjäser, där han – påverkad av Saint Thomas Aquinas och Francisco Suárez – ofta ställer logik mot passion, intellekt mot instinkt och förståelse mot vilja.

Tidig karriär

När Pedro Calderón de la Barca hade fyllt 20 år vann han flera poesitävlingar som hölls i Madrid, och år 1623 debuterade han som dramatiker med stycket Amor, honor y poder som spelades upp på det kungliga slottet.

Redan samma år hade ytterligare två skådespel skrivna av Calderón premiär: La selva confusa och Los Macabeos. Detta var startskottet på två enormt produktiva årtionden under vilka Calderón författade en mycket stor mängd dramer. De flesta var avsedda för kommersiella teatrar och rörde sekulära ämnen.

Enligt Vera Tassis som skrev en biografi om Pedro Calderón de la Barca ska Calderón ha varit soldat i den spanska armén i Italien under perioden 1625-1635, men detta påstående motsägs av de många juridiska dokument som indikerar att Calderón var bosatt i Madrid under den här perioden.

År 1629 blev en av Calderóns bröder knivhuggen av en skådespelare. Skådespelaren tog skydd i ett kloster, men Calderón bröt sig in i klostret tillsammans med en annan av sina bröder och några poliser och tog honom till fånga. Den berömde predikanten Hortensio Félix Paravicino fördömde Calderóns agerande i en predikan som hölls inför kung Felipe IV av Spanien, varpå Calderón svarade genom att introducera El príncipe constante i en av sina pjäser– en replik som fungerade som en hånfull parodi av Paravicino överlastade språk. Resultatet av det hela blev tre dagars husarrest för Calderón, som också tvingades ta bort den sårande repliken från pjäsen.

Riddare av Santiagoorden

När Pedro Calderón de la Barca var 35 år gammal avled den framstående spanske dramatikern Lope de Vega, och Calderón blev nu allmänt erkänd som Spaniens främste levande dramatiker. Han var populär vid det spanska hovet och hade skrivit flera beställningspjäser till den kungliga teatern i det nybyggda Buen Retiro-palatset. För att ytterligare visa sin uppskattning dubbade Kung Felipe IV nu Calderón till riddare av Santiagoorden.

Den katalonska kampanjen

Under våren 1640 anslöt sig Pedro Calderón de la Barca till ett kavalleri under ledning av Gaspar de Guzmán, greve-hertigen av Olivares. Kavalieriet deltog i den katalonska kampanjen och Calderón hyllades för sin stridskonst vid Tarragona. Under senhösten 1642 hade hans hälsa blivit så dålig att han lämnade kavallieriet, men hans insatser under den tid han deltog var tillräckliga för att han några år senare skulle bli mottagare av en särskild militärpension.

Vad som hände med Calderón under de närmsta åren efter den katalonska kampanjen är höljt i dunkel. Vad vi vet är att hans bror Diego Caldéron avled år 1647, och att Pedro Calderón fick en son någon år 1647, 1648 eller 1649. Modern dog nära inpå födelsen och Calderón lämnade barnet till Diegos son José.

Fanciskanerordern

Vid 50 års ålder gick Pedro Calderón de la Barca med i Franciskanerordern, och året därpå prästvigdes han och började arbeta som präst i Madrid. Efter prästvigningen började han skriva religiösa pjäser och så kallade autos sacramentales, korta enaktare som fokuserade på nattvardens mystik.

År 1662 hamnade två av Calderón autos sacramentales under den spanska inkvisitionens granskande öga: Las órdenes militares and Mística y real Babilonia. Utredningen ledde till att Las órdenes militares censurerades och manuskripten konfiskerades. År 1671 togs dock förbudet mot Las órdenes militares bort.

År 1663 utmändes Pedro Calderón de la Barca till hederskaplan åt kung Felipe IV, och när Felipe IV efterträddes av kung Carlos II år 1665 fortsatte Calderón som hederskaplan åt den nye kungen. Calderón sista sekulära pjäs, Hado y Divisa de Leonido y Marfisa, skrevs som en hyllning till kung Carlos II:s giftemål med Marie Louise d’Orléans. Calderón avled i Madrid den 25 maj 1681.